Igår möttes jag och Christian upp på tunnelbanan är vi båda skulle åka hem från skola/jobb. När vi satt oss ner frågade personen mittemot mig om Chrisitan ville ha en kaka. Aldrig träffat eller sett människan förut, en kille, kanske i vår ålder, något äldre, något yngre, möjligt, svårt att avgöra. 

Chrisitan tackade artigt nej.... 

Jag och Chrisitan fortsatte att samtala, personen öppnade pappret på kakan, eller vad det var, och började äta. Efter att ha åkt ett par stationer så kommenterar denna personen vårt samtal.

 Jag kommer inte ihåg hans ord, och jag vet inte bestämt hur jag ska tolka det heller. Men han sa något i stil med att vår diskussion var fascinerande. Och att den var ärlig. Sådant som man vill höra. Han undrade också vad vi gjorde, arbetade med, vilket ledde till att Chrisitan och han inledde ett samtal om hans arbete. 

När personen gått av tåget konstaterade vi båda att det var en underlig människa. Men jag menade också på att det var roligt. Det är kul med människor som inte är som alla andra. Svenskar är så ofta tråkiga, inåtvända... Medan i andra kulturer, länder, så är det inte alls konstigt om den som sitter bredvid börjar prata med en kanske vilt främmande människa. Jag tycker det är kul när samtal inleds med människor man aldrig träffat förut. Visst ibland är det jobbigt, man vill bara vara ifred när man sitter där på tunnelbanan, men jag blir glad av öppenhet om det är i vänlig mening... 

Hur som helst började vi fundera på vad vi egentligen hade sagt där på tunnelbanan. Inget märkvärdigt enligt vår mening. Pratat lite om dagen, vad som hänt, vad som ska göras imorgon. Inget speciellt, vardagligt prat. Men detta vardagliga kan påverka andra människor, oavsett om man vill eller inte så kan det vara oundvikligt att höra vad andra människor pratar om. Sådant här vardagligt prat har delvis gjort så att jag är där jag är idag.

När jag bodde i Södertälje och pendlade varje dag till jobbet, så satt jag oftast på samma plats, vilket också andra gjorde, jag antar att dessa andra var kollegor och vad jag förstod av deras samtal så arbetade dessa på en skola. Detta var bidragande till mina funderingar till att studera till lärare. Det var där på pendeltåget som det slog mig, det är nog lärare jag ska bli!