Jajamen! Nu så, nu är det snart dags! Dags för mig att komma igång att träna. Min förkylning är snart borta, energin är nästintill helt tillbaka. Det som är kvar är några små hostattacker och lite snuva. Igår var jag och köpte nya jogging-kläder. Byxor som jag kan ha då det är lite varmare, samt en jacka! Så den här veckan, förhoppningsvis redan imorgon, om förkylningen gjort sitt, så SKA jag ut och röra på mig. Inga fler ursäkter! Det finns inte längre något dåligt väder, eller några andra dumma ursäkter som att man är för trött. Ut ska jag, så är det bara, så det så! Jag är laddad!

Idag var det dags för ytterligare ett barnkalas, det andra var för två veckor sedan då min systerdotter fyllde två. Nu var det systersons tur att fylla år, hela 4 år har han blivit. Tiden går fort... ibland alldeles för fort... I present hade jag inhandlat ett trum-set åt honom. Verkade uppskattas mycket av honom, dock kanske lite mindre av hans föräldrar som kommer vara tvungna att stå ut med, antagligen, en hel del oljud den kommande tiden. Jag tycker dock det är bra att uppmuntra hans musikintresse då han har ett, lära sig att få in rytm och takt tidigt... Bättre än en hel del andra hjärncells-dödande leksaker och onödiga prylar (även fast många kan uppfylla en funktion som man inte alla gånger tänker på). Nå väl, tänker inte gå in närmare på det här. Tjoho! 

Hur som haver så, sitter jag nu här och lyssnar på lite gammal musik, musik som var väldigt länge sedan jag lyssnade på. Placebo och Smashing Pumpkins.  Härligt när man rotar runt bland sin gamla musik och hittar lite skön, soft musik. Ofta musik glöms bort, men väldigt kul då man återupptäcker! Gamla minnen kommer till liv. Lustigt det där med hur man förknippar musik till olika händelser och så... Hur skulle livet vara utan musik? Trisst, tror jag....